Test: DJI Avata 2

DJI Avata 2

DJI har i och med Avata 2 lanserat sin uppföljare till Avata men man släppte faktiskt sin första så kallade FPV-drönare redan innan Avata, namngiven bara DJI FPV. Den maskinen var mer av en stor klump, ganska olik det som Avata 2 är idag.

Det är väl osäkert om man kan säga att det blev någon succé men oavsett det så har man ju med sin tredje FPV-drönare visat att man vill vara med på ett område där man tidigare inte funnits eller varit så stor på. Här har man också att konkurrera med den stora communityn med hemmabyggare, som gör sina egna drönare

Att flyga FPV

För alla som inte tidigare har någon aning om vad FPV-flygning är för något så kan det vara bra att börja med att förklara begreppet. First Person View, FPV, betyder att man flyger små snabba drönare med en handkontroller och glasögon som projicerar verkligheten från en kamera längst fram på drönaren. Upplevelsen blir annorlunda än att titta på en skärm och i och med att drönarna också har en helt annan prestanda än en vanlig fotodrönare så gör det också sitt till för att skapa en annan action och närvaro i flygningen.

Vissa personer kan känna åksjuka, då sinnena blir påverkade på ett annat sätt när man flyger med glasögon och tappar uppfattningen om omgivningen. FPV-flygning har också blivit en stor e-sport, där man tävlar mot varandra och flyger i banor med särskilda hinder.

DJI har i och med Avata 2 lanserat sin uppföljare till Avata men man släppte faktiskt sin första FPV-drönare redan innan Avata, namngiven bara DJI FPV. Den maskinen var mer av en stor klump, ganska olik det som Avata 2 är idag. Det är väl osäkert om man kan säga att det blev någon succé men oavsett det så har man ju med sin tredje FPV-drönare visat att man vill vara med på ett område där man tidigare inte funnits eller varit så stor på. Här har man också att konkurrera med den stora communityn med hemmabyggare, som gör sina egna drönare

Styrning och kontroll

Grunden för att flyga FPV är glasögon, en handkontroll och själva drönaren. Om vi börjar med det som kanske mest har diskuterats bland FPV-flygare och DJI så är det handkontrollen, som egentligen är en pekpinne istället för en traditionell handkontroll som man vanligtvis får med när man köper en drönare.

Det skall sägas att man faktiskt kan köpa till DJI FPV Remote Controller 3, som är en traditionell handkontroller men något mer ergonomiskt anpassad och passar också med det nya överföringsprotokollet som Avata 2 använder och förstås också med glasögonen. Omkring 1500 kr extra får man betala och det är väl upp till var och en vad man känner här.

Efter att i många år flugit många drönare med vanlig handkontroll så blir det med viss skepsis som jag packar upp pekpinnen. Efter några moment med att konfigurera altsammans så är jag snart igång. Några nya handgrepp behöver memoreras in men nu kan man lägga bort vänsterhanden och helt jobba med den högra handen för att styra pekpinnen och i förlängningen drönaren. Det funkar på så vis att man rör handleden i små vinklar och rörelser åt det håll man vill flyga, samtidigt som man reglerar hastigheten framåt (eller bakåt) med hjälp av ett pekfingergrepp.

Genom att peka med pinnen så styr man ett hårkors, en AR-punkt, som kommer upp i glasögonen och den indikerar också exakt åt vilket håll drönaren styr och kommer att röra sig. Med enkla knapptryck på styrpinnen så kan man okcså göra konster såsom looping och flippar.

Inlärningskurvan är låg och skepsisen byts mot att man snarare blir imponerad över hur bra det fungerar.

Flygning och säkerhet

Med alla tre enheter väl ihopparade så är det alltså bara att köra igång. En steg-för-steginstruktion i glasögonen hjälper en att snabbt komma igång och vad de olika knapparna på pekpinnen gör.

Den erfarne startar direkt i sportmod men för nybörjaren finns ett eget mod i riktigt lågfartsläge, snigelläge närmast, som gör att man lär sig behärska kontrollen ordentligt.

När man väl gör det, vilket inte tar så lång tid, så är man igång och flyger snabbt och vill genast börja utmana sin förmåga genom att flyga nära, under, över och runt objekt. Det är förvånandsvärt lätt att faktiskt inte krascha in i något och hårkorset som indikerar färdvägen är precist. Likväl som det förstås är lika enkelt att faktiskt krascha in i något.

Men när man väl hamnar i ett träd eller slår i marken så klarar sig tack och lov drönaren väldigt bra. Buren runt propellrarna är robust och allt känns kompakt och väl ihopskruvat av tålig plast. Drönaren känner också av när den blivit utsatt för en krasch och ger en varning till piloten som uppmanas att kontrollera att allting är som det skall.

Sensorer för att känna av omgivningen framåt och bakåt finns också och till och med ett läge där drönaren kan flippas runt och vända själv om den skulle råka hamna upp och ned efter en krasch.

Avata 2 är C1-klassad, alla drönare som säljs på marknaden idag behöver vara C-klassade och har också en särskild märkning. Det medger att man kan flyga ganska nära andra personer och en del andra fördelar. Men med det så följer också begränsningar såsom max toppfart på omkring 19 m/s. Det kan tyckas vara fullt tillräckligt men en duktig FPV-pilot kommer lätt upp i högre hastigheter och då kan C-klassningen kännas hämmande.

Nackdelen med att flyga med glasögon är dock att man hela tiden behöver ha en följeslagare, en så kallad "spotter" som med blotta ögonen följer drönaren då man själv inte kan göra det. Detta förstås under förutsättning att man vill följa alla regler som finns idag. Även om många säkert struntar i detta så gör regleverket det omöjligt att flyga FPV ensam idag om man strikt vill följa det.

Tekniska egenskaper

Även om nu maxfarten kan kännas som något låg ibland när man verkligen vill trycka på så finns det många andra saker på plussidan. Det som är riktigt imponerande är hur väl man fått till styrlänken med den digitala överföringen som DJI kallar O4. Det medger en hög störtålighet och överföringshastighet på 60Mbit/sek och att man i realtid får en HD-bild om 1080p/100fps med låg latenstid. Det är imponerande med tanke på vad som fanns (eller snarare inte fanns) på marknaden för ett antal år sedan.

Till drönaren sparas filmerna (antingen till minnekort eller till det inbyggda minnet) i 4K/60fps HDR men det är även möjligt att återge filmerna i slowmotion 4k/100fps.

Den gimbal som sitter på kameran är förvisso bara treaxlig men man har ändå lyckats få till en mycket stabil bild, trots höga hastigheter med vindpåverkan och vibrationer genom ett mod som man kallar RockSteady. Det finns också ett läge som automatiskt rättar upp horisonten, vilket gör att oavsett hur man flyger och följer till exempel objekt, så ligger horisonten rakt och stabilt i bilden.

Även om flygtiden svårligen kommer upp i de 23 minutrarna som specifikationen anger så laddar man ganska snabbt upp batteriet med en vanlig USB-C, direkt i drönaren. Självklart stöds USB power delivery och för den som vill flyga vidare och ladda så rekommenderas laddhubben, som medföljer fly-more-kitet.

Konsumentinriktat och användarvänligt

Även om man nu inte kommer upp i hastigheter för att följa en snabb sportbil på en racerbana så kommer man kunna hitta områden där man kan dra nytta av FPV-flygningens fördelar med närvaro och medvetenhet om omgivningen. Att följa med i diverse olika fartfyllda actionäventyr och dokumentera dessa kan man nu göra till en helt annan kvalité än för bara några år sedan. Dessutom på ett sätt som känns rimligt säkert, tack vare drönarens relativt låga vikt och litenhet, tillsammans med att den är så skyddad i sin "bur".

Styrkan i Avata 2 är också hela det system av användarvänlighet och anpassning till konsumenten som DJI byggt upp. Allting vad gäller hårdvara är genomtänkt, anpassat och integrerat med varandra men det gäller också mjukvara och kringutrustning. Det är lätt att koppla till sin mobil och dela sin flygning i realtid med andra som står bredvid. Det finns funktioner för att redigera och behandla materialet i efterhand och slutresultatet vad avser filmkvalité blir nära på nog så bra som vad det blivit med en traditionell filmdrönare, så länge man kan leva med de effekter som ett vidvinkligt objektiv kan medföra.

Sammanfattning och användningsområde

Även om det finns en del områden där Avatan skulle kunna fylla en roll ur ett rent arbetesmässigt perspektiv, som till exempel vid inspektioner eller dokumentation av actionfylld sport, så är det ändå för lek som får sägas vara den främsta anledningen till att köpa en Avata 2.

Att bara kryssa runt bland en massa objekt har sin beroendeframkallande effekt. Att få den direkta känslan utan att behöva öva ihjäl sig innan man känner sig som en proffsflygare gör också sitt till.

Billig är den inte och att ens kalla den prisvärd kan väl diskuteras med definitivt är det en mycket fulländad produkt inom kategorin som man får om man köper den.

Få kommer att inte bli imponerad över hur lätt man kommer igång och faktiskt har roligt som FPV-flygare, trots liten eller ingen tidigare erfarenhet. Har du pengarna över för en rolig leksak - köp!