Test: HMD Skyline

En ny typ av Nokia, som inte är en Nokia

Finska HMD har det senaste decenniet lanserat en mängd telefoner under det klassiska Nokia-namnet, vilket de återfick rättigheterna till år 2016 efter en mängd turer fram och tillbaka med Microsoft. I och med lanseringen av HMD Pulse-serien strax innan sommaren har företaget dock börjat slopa Nokia-benämningen för en del av sina telefoner. Dessvärre fick just Pulse-telefonerna ett ganska ljummet mottagande. Något som dock gör det än mer spännande att här få ta en titt på huruvida nästa installation i det renodlade HMD-stallet kan klara sig bättre.

HMD Skyline, som den nya telefonen fått heta, marknadsförs intressant nog mot influensers och andra kreatörer av digitalt innehåll. Ett faktum som verkligen inte går att ta miste på om man tar en titt på någon av reklambilderna för telefonen, där både design, kameraupplevelse och mjukvara står i ordentlig fokus. Men hur står sig HMD Skyline mot övriga telefonvärlden och vad får man för det ganska saftiga mellanklasspriset 6790 kr?

Intressant utsida med trevlig skärm

Utåt sett är det inget snack om att HMD Skyline lånat mycket av designen från den gamla Lumia-serien av Nokia-telefoner. Bortsett från den rosalila färgen (telefonen finns även i en svart variant) är det också just de rundade skärmkanterna inuti den rektangulära aluminiumkroppen som sticker ut allra mest. Personligen tycker jag faktiskt designen är ganska läcker. Sen om den tilltänkta målgruppen tycker samma sak törs jag inte sia om. Telefonen ligger hurusom och trots både en gedigen storlek och en hyfsad vikt riktigt skönt i handen.

Skärmen är en 6,55 tum stor pOLED-variant med en upplösning om 1080 x 2400 pixlar och en adaptiv uppdateringshastighet på upp till hela 144 Hz för utvalda applikationer. Ljusstyrkan är fullgod även för soligare dagar och i ärlighetens namn har jag faktiskt inget alls att klaga på här. Allt är skarpt, livfullt, kontrastrikt och ser bara rätt ut. Precis som det ska göra. En fullträff. Framförallt sett till prisklassen.

Reparerbar insida med lagom prestanda

Telefonens prestanda är däremot inte riktigt lika utstickande som designen. Driver hela pjäsen gör systemkretsen Snapdragon 7s Gen 2 tillsammans med 8 GB internminne och 256 GB lagringsutrymme. HMD har även varit snälla nog att inkludera möjligheten att utöka lagringsutrymmet ytterligare med hjälp av ett microSD-kort. Något som alltid är att föredra!

Även om 7s Gen 2-kretsen inte är förskräckligt gammal är det inte den heller inte den allra hetaste. För vardaglig telefonanvändning, sociala medier, Netflix, YouTube och även spelande i lite lägre upplösningar klarar den sig däremot helt okej. Mer om prestandan alldeles strax.

Precis som med en del av sina tidigare telefoner har HMD även här gått ihop med prylfixarna på iFixit för att erbjuda ovanligt goda möjligheter för användaren att själv reparera telefonen och t.ex. byta ut batteriet. Via en liten torx-skruv på undersidan går det på ett smidigt sätt att höja upp baksidan och sedan knäppa loss den för att komma åt telefonens innandöme. En fantastisk möjlighet som dock fortfarande är lite pillig om man inte är van med att skruva i telefoner sedan tidigare.

Reparationsmöjligheterna går dock något stick i stäv med de ganska undermåliga utlovade mjukvaruuppdateringarna som endast sträcker sig till två större Android-uppdateringar och tre års säkerhetsuppdateringar. Vilket är klart sämre än många konkurrenter.

Fyra riktiga kameror, med godkända resultat

När många andra tillverkare väljer att slänga med en dålig makro-kamera bakpå telefonen bara för att öka antalet linser har HMD faktiskt monterat dugliga kameror runt om hela Skyline. Huvudkameran har en upplösning om 108 MP och presterar ungefär vad man kan förvänta sig för prisklassen. Skärpan är bra och kontrasten likaså. Däremot skulle jag önska att bilderna hade mer tryck i färgerna som stundtals upplevs lite väl åt det grå hållet.

Övriga två kameror på baksidan är en 50 MP zoom-lins med två gångers förstoring och ultravidvinkellins med 13 MP upplösning. Zoom-linsen levererar en liknande upplevelse som huvudkameran, men med något mer livfullt resultat gällande just färgerna. Vilket är trevligt. Det går också att förstora bilden både tre och fyra gånger. Här används däremot huvudkameran vars upplösning skalas ned för att få till zoom-funktionen. Tyvärr med ett ganska grynigt resultat som följd.

Vidvinkellinsen lämnar, på grund av den lägre upplösningen, lite mindre detaljerade bilder än de andra två. Men resultaten är ändå godkända även här.

Avslutningsvis finns också en ordentlig 50 MP selfie-kamera på framsidan. Trots en avsaknad av den där perfekta skärpan presterar kameran fullt dugligt och erbjuder dessutom autofokus, något som många gånger är begåvat endast dyrare telefoner.

Operativsystem och daglig användning

Mjukvarumässigt använder telefonen givetvis Android 14 och en ganska orörd version av detta. De enda egentliga utsvävningarna är ett telefonmatchande färgschema och ett gäng monokroma ikoner. Ett par reklam-appar finns installerade vid uppstart, men det är inget extremt jämfört med många andra telefoner och de onödiga apparna går lätt att radera.

Prestandan vid vanlig användning är, som jag tidigare nuddat vid, utan några egentliga problem. Allt känns rappt, snabbt och smidigt. Jag vill även mena att den förinställda storleken på ikoner och övrig grafik är i stort sett perfekt sett till skärmens storlek. Återigen känns det kortfattat ganska "rätt" att använda telefonen och inget i mjukvaran irriterar särskilt mycket alls.

På motsatt sida från volymknapparna finns en extra funktionsknapp placerad. Denna kan programmeras att göra en hel massa olika saker, t.ex. öppna kameran eller starta ficklampan. En trevlig funktion som fungerar alldeles utmärkt.

En lite trist begränsning som kommer med telefonens systemchip är dock att videoinspelning begränsas till 4K-upplösning i 30 FPS. Här hade jag gärna sett möjlighet till 60 FPS för att få till det där extra flytet. Men utan hårdvarustöd i systemchippet är det tyvärr inte mycket att göra. Kvalitén på inspelade filmer är däremot fullt godkänd, vilket givetvis är bra.

Batteritid och laddning

Batteritiden hos HMD Skyline är specificerad upp till 48 timmar. Något som också känns rimligt så länge man är lite försiktig i användningen av telefonen. Batteriet (som ju går att byta ut när det börjar bli dåligt) tar cirka 1 timma och 30 minuter att ladda från noll till hundra procent i maximala 33W. Vilket är okej, men långt ifrån supersnabbt.

I och med att telefonen går ganska lätt att ta sig in i saknar den också ordentligt vattenskydd och IP-certifieringen landar på halvlåga IP54. Vilket betyder att det trots allt går bra att ta fram telefonen när det duggregnar, men tappar du den i poolen är det kört.

Trevligt är dock att Skyline har stöd för både trådlös laddning (15 W) och även omvänd, trådlös laddning (5 W) för att ladda andra telefoner eller enheter. Ingen väggadapter medföljer i förpackningen, men väl en färgmatchad USB-C till USB-C-kabel.

Ett avslutande omdöme

Huruvida designen faller en i smaken eller inte är så klart subjektivt. Sett till andra, likvärdigt prissatta telefoner står sig HMD Skyline okej, även om priset gärna hade fått vara snäppet lägre. Framförallt skärm, batteritid och användarvänlighet står dock ut som ordentligt positiva punkter.

Sedan är det givetvis fantastiskt att HMD tillåter användaren att själv reparera telefonen när och om det skulle behövas. Däremot ställer jag mig lite frågande till meningen med att byta ut batteriet när det börjar bli dåligt efter ett par år när telefonen ändå bara får säkerhetsuppdateringar i 36 månader. Men ja, det är ändå bra att det går.

Bortsett från det landar HMD Skyline ändå ganska väl. Får jag önska något inför en eventuell, kommande upplaga är det en ännu trevligare kamera-upplevelse, ytterligare polering av mjukvaran samt mer långtgående, utlovade uppdateringar. Får HMD till det har de förmodligen något ordentligt på spåren.