Test: Philips Evnia 32M2N8900

Första intryck

När jag först börjar plocka upp Philips Evnia 32M2N8900 är jag väldigt ivrig. Den här skärmen bockar nämligen av flera av mina personliga krav när det gäller vad en skärm ska ha för funktioner år 2025. Speciellt om du vill kombinera arbete och gaming, och ännu mer om du dessutom har två datorer som du vill använda skärmen till.

Skärmen har en trevlig design och en blank display där jag ser reflektioner. På gott och ont, för i dagsljus med ett fönster bakom mig blir det genast en utmaning. Men som gamer drar jag mer än gärna för gardinen när det ska spelas ordentligt - och solen skiner ju ungefär ändå bara tre månader om året här i Sverige. Med gardin eller persienn blir problemet obefintligt.

Bilden är, på klarspråk, otrolig. Jag är sedan en tid tillbaka helt såld på QD-OLED/OLED-paneler, trots att det finns en viss oro för exempelvis inbränningar.

Den här skärmen har inbyggda funktioner som ska motverka just det, så kallad OLED-care. En snabbare skärmsläckare, pixel orbiting, pixel refresh och en automatisk varning om pixlarna skulle börja må dåligt.

Pixel orbiting förflyttar subtilt skärmens pixlar för att undvika inbränningar. Det märks knappt, om jag inte aktivt tittar efter det. Det finns olika nivåer av hur mycket pixel orbiting du vill stå ut med. Jag kör på normalläget.

Pixel refresh är precis som det låter, ett sätt att uppdatera pixlarna för att bevara skärmens bildkvalitet och återställa prestandan för ett långvarigt användande med hög kvalitet.

Skärmen i sin helhet

Utseendemässigt tycker jag skärmen är snygg, men som vanligt med lite större skärmar (31,5") krävs ett ganska rejält stativ för att den ska stå stadigt. För mig, med ett lite mindre skrivbord (120x60 cm), blir stativet en utmaning. Jag har en ganska "normalstor" musmatta – inget superstort – men ändå får den knappt plats på grund av stativet.

Jag skulle rekommendera att montera skärmen på ett tredjepartsstativ som är skruvat i bordet eller liknande, både för bättre stabilitet och mer plats. Stativets fot sträcker sig nästan 30 cm in på skrivbordet från kanten, alltså ungefär halva mitt skrivbord.

Skärmen går att vinkla ±30 grader i sidled och -5 till +20 grader i lutning, vilket räcker gott och väl för mig personligen.

Rent prestandamässigt har skärmen, precis som många OLED-skärmar, en riktigt låg responstid (0,03 ms) och en hög uppdateringsfrekvens på 240 Hz, samtidigt som upplösningen är 3 840 x 2 160 pixlar. Jag upplever den som väldigt responsiv, och skärpa och kontrast är en ljuvlig upplevelse om du tidigare använt något annat än OLED.

Ljusstyrkan är också rejäl - på kvällstid räcker det för mig att köra på 25 % om bilden är ljus. Dagtid är 100 % mer än tillräckligt, i alla fall för mig.

Hur fungerar skärmen för någon med två datorer men en skärm?

Något som för min egen del verkligen utmärker sig här är att skärmen kombinerar otrolig gamingprestanda med funktioner som KVM-switch och USB-C Power Delivery. Det gör det enkelt att hoppa mellan två datorer med samma mus och tangentbord. Det enda jag behöver göra för att byta från den stationära datorn till laptopen är att koppla in en USB-C-kabel i laptopen.

Jag fäller upp locket på laptopen och mus, tangentbord, bild samt laddning kickar igång direkt. En liten nackdel är att laddningen är begränsad till 65W, vilket är i lägsta laget för min jobblaptop som egentligen vill ha en 90W-laddare. Men med fullt batteri vid dagens start och utan konstant hög belastning räcker 65W ändå. För en gaminglaptop är det dock troligen inte tillräckligt, där behövs extern laddning.

Den här skärmen är så nära jag kan komma min kravlista på funktioner och samtidigt hålla prislappen under 15 000.

Picture in picture / Picture by picture

Picture in Picture (PIP) och Picture by Picture (PBP) är två bra funktioner att ha till hands om du till exempel har en laptop eller spelkonsol och en PC du vill kunna övervaka samtidigt. Med PIP kan du visa den ena enhetens bild i ett hörn som överlappar den andra enhetens bild, vilket är smidigt om du jobbar eller gör något annat samtidigt.

Med PBP delar du istället skärmen på mitten mellan två enheter, till exempel två datorer eller en dator och en spelkonsol. I mitt fall tycker jag att det saknas lite funktionalitet för att det här ska bli riktigt användbart. Det jag saknar är möjligheten att växla mus och tangentbord mellan enheterna via KVM-switchen direkt i detta läge. Som det är nu måste det göras manuellt, eller så får man använda två uppsättningar.

Den här funktionen lämpar sig nog bäst för kombinationen dator + spelkonsol på samma skärm.

KVM-switchen fungerar däremot utmärkt när du byter dator i det vanliga läget, utan PIP eller PBP.

Ambiglow / Ambilight

Ambiglow är en funktion som gör att bakgrundsbelysningen på baksidan av skärmen kan följa vad som visas på skärmen. Detta är en cool funktion men ju mer jag använder den ju mer tycker jag att den främst är jobbig. Den är för hoppig, det blinkar mer än vad det "dimmar" över till nästa färg. Det blir nästan jobbigt för ögonen om jag tittar på en fartfylld film som ofta byter scener eller spelar ett FPS-spel.

Cool funktion men jag har nog mest nytta av det statiska läget, det blir riktigt trevligt på kvällenAmbiglow är en funktion som gör att bakgrundsbelysningen på baksidan av skärmen kan följa det som visas på skärmen. Det är en cool funktion, men ju mer jag använder den, desto mer tycker jag att den mest är jobbig. Den är för hoppig – det blinkar mer än att det mjukt tonar över till nästa färg. Det kan nästan bli ansträngande för ögonen, särskilt om jag tittar på en fartfylld film med snabba scenbyten eller spelar ett FPS-spel.

Cool funktion, men jag har nog mest nytta av det statiska läget. Det blir riktigt trevligt på kvällen!