Test: Bowers & Wilkins PX7 - fager toppmodell med brister

Varumärke som andas prestige

Högtalartillverkaren Bowers & Wilkins får man väl ändå påstå är konsument-hörlursmarknadens Rolls Royce. Klass, lyx och habegär så det förslår. Bara namnet/varumärket andas prestige.

Det finns uppenbarligen en stor dragningskraft till B&Ws lurar och de större skribenterna hyllar ofta både ljud och design. Jag står däremot i det lägret som haft blandade upplevelser av ljudet i B&Ws lurar och tycker att det hajpats upp orättvist i många recensioner. Det bästa hittills i mitt tycke har varit P7 Wireless, medan dyrgriparna P9 vart ett riktigt magplask. Följaktligen hade jag blandade förväntningar inför testet av PX7.

I kartongen

PX7 levereras i ett snyggt och skyddande hårdfodral. Det är relativt kompakt/lowkey också, med tanke på att hörlurarnas kåpor inte viker in utan bara roterar plant. Med i fodralet ligger också lite dokumentation och kablar för analog ljudsignal och en USB-A till USB-C för laddning (dock ingen nätadapter).

Design, kvalitet & komfort

B&W spelar som bekant nästan i eget segment vad gäller design, något som gett deras hörlurar plats b.la. i Emirates förstaklass.

PX7 är formmässigt igenkännliga som ett par B&W men känns faktiskt både betydligt mer nedtonade och mer robusta/stryktåliga än tidigare. Det må dofta ny BMW när du först tar ur dem ur kartongen, men i övrigt är intrycket relativt subtilt. Bygeln är gjord i kolfiberförstärkt komposit och är verkligen stenhård! Dessa bör tåla en hel del.

Jag gillar att man tonat ner på bling-faktorn och övergått till mjukare kuddar efter den traditionellt hårda passformen från tidigare. PX7 är inte uppseendeväckande stora heller. De sitter dock lite tajt, särskilt inledningsvis och jag hade gärna sett att både öronkuddarna & bygeln vart ytterligare lite mer tilltaget vadderade av den anledningen.

Jag får ändå ge komforten tumme upp som den, åtminstone subjektivt, bästa hittills för en B&W-lur och de flesta bör nog kunna ha på dem ett par timmar i sträck utan problem.

Funktionalitet

Det första du bör göra med PX7 är att installera B&W:s ’Headphones’ app. Den är enkel att navigera i och ger en snygg överblick av lurarnas funktioner. Dock finns ingen equaliser.

Det fysiska kontrollgränssnittet är också simpelt och bra, med en ensam dedikerad knapp för ANC-lägen och pass-through på ena kåpan, samt av/på och volymreglage på den andra. Långpress på pause-knappen aktiverar röstassistent. Likt Sennheiser Momentum Wireless pausar PX7 musiken automatiskt när du lyfter en eller båda kåporna från huvudet och börjar spela igen när du sätter tillbaks dem.

Ett par slarviga irritationer har jag märkt; av/på-knappen rasslar när man går med lurarna på och de har en tendens att ofta klippa i ljudet när jag ändrar volymen på både dator och telefon, något som inga av de andra modellerna jag haft på test lider av.

PX7 har stöd för Bluetooth 5,0 med b la aptX HD och multi-parkoppling.

ANC-prestanda

Brusreduceringen är riktigt bra. Inte riktigt i klass med referenserna Sony & Bose, men däremot klart bättre än föregångaren PX och även bättre än nya Sennheiser Momentum Wireless. Det finns en viss antydan till den där ’lock för öronen’-känslan från de äldre Bose-modellerna, något även andra jag låtit jämföra har reagerat på, men annars lär ljuddämpningen i PX7 tillfredsställa de allra flesta och göra ett helt okej jobb även på flyget.

Du kan justera pass-through läget från att förstärka omgivningen minimalt till att det nästan låter som att folk runtomkring dig talar i mikrofon på en konsertscen. Med funktionen aktiv dämpas musikvolymen kraftigt och du kan inte spela musik som vanligt med pass-through igång som du kan med t ex AirPods Pro.

Du kan ställa ANC-nivån på hög, låg eller auto. Det sistnämnda läget är inte supereffektivt i min erfarenhet.

Ljudkvalitet

Å ena sidan, dömt efter upplösning och raffinemang, är det få konkurrenter som rår på PX7. Ljudbilden är riktigt snyggt detaljerad med snärtig dynamik och en härlig stereokänsla - mycket tack vare de stora elementen som är vinklade inåt öronen. Man upplever verkligen att mikrodetaljer och rumsinformation i väl inspelad musik kommer fram.

Basen är fyllig, varm och rejält förstärkt, lite mycket för min smak. Men den är tajt. Mellanregistret under 1000 Hz återges mer naturligt än hos föregångarna PX. Akustiska gitarrer låter riktigt bra.

Tyvärr finns en stor, ’sicksackig’ obalans genom hela den övre halvan av frekvensspektrat. Det övre mellanregistret är tydligt mörkt/dämpat, medan den höga diskanten lider av motsatt problem. Cymbaler låter för splashigt, fioler för gnissligt och ’sch’- och ’s’-ljud tenderar låta ganska hårt och sibilant. Ofta vill jag justera upp volymen för att få fram mellanregistret men då dånar basen för högt och diskanten blir för jobbig. Inte bra. Så fort jag byter tillbaka till de andra lurarna jag har liggandes blir obalansen i PX7 extra uppenbar och försprånget B&W har i raffinemang och stereokänsla blir obetydligt i jämförelse. Eftersom det saknas EQ går det heller inte att ’rätta till’.

På plussidan låter det nästan identiskt i de aktiva lägena som i det passiva/kabelanslutna - en antydan på att både akustik och elektronik troligtvis håller hög klass. Mikrofonen är ok, rösten hörs bra i andra änden men låter lite beslöjad.

Batteriprestanda & laddning

Om det är något område där PX7 verkligen levererar så är det batteritiden, som är i toppklass (med Sony WH-1000XM3 som delad förstaplats). 30 timmar hävdar B&W och det har jag ingen anledning att betvivla. Det är 13 timmars längre hävdad speltid än för Sennheiser Momentum Wireless.

Snabbladdning ger enligt spec 6h på 15 min. Grymt!