Test: Motorola One Hyper - snygg och prisvärd, men inte felfri

Premiumkänsla till en lägre prislapp

Motorola har sedan varumärket hamnade i Lenovos händer gjort Androidtelefoner av budget- och mellanklass till sin paradgren. Motorola One Hyper placeras i mellanklassen och urskiljer sig som en av de bästa bland den ansenliga mängd modeller Motorola släppt de senaste åren. Främst för att man lyckats med konststycket att få One Hyper att kännas premium trots ett lägre pris.

Ovanligt väldesignad mellanklassare

Vid första anblick är det svårt att tro att Motorola One Hyper har ett lanseringspris på ca 4000 kronor. Designmässigt har Motorola lyckats utmärkt genom att ta mycket av det vi vant oss vid från flaggskeppen och förpackat det i en billigare kostym.

Det är i materialvalen den största skillnaden märks. Bakstycket påminner om tonat glas, men är i själva verket tillverkat av plast. Det har sina fördelar när det kommer till hållbarhet och vikt, men förtar premiumkänslan något. Skärmen täcker hela framsidan och har förhållandevis tunna svarta kanter. Selfiekameran är av popup-modell och har tillsammans med övriga kameror dolts i ett dessvärre ganska utstickande kamerahus på bakstycket. I övrigt är One Hyper storleksmässigt väl tilltagen och känns aningen tjockare än genomsnittet.

En bra och en mindre bra kamera

I det här prissegmentet kan man inte förvänta sig kameror av toppklass och det gäller även för Motorola One Hyper. Telefonen levereras med tre kameror: selfiekamera, huvudkamera och en vidvinkel.

Huvudkameran på 64 megapixel är klart bäst och presterar detaljrika och balanserade bilder. Försätts One Hyper i mörkare förhållanden levereras fortfarande fullt godkända bilder. Tyvärr når vidvinkelkameran på 8 megapixel inte upp till samma nivå. Här märks en klar kvalitetsförlust med blekare färger och utsmetade detaljer.

När det kommer till selfies tar den framåtriktade kameran bra bilder tack vare sin höga upplösning på 32 megapixel. Akilleshälen här är istället att själva uppfällningsprocessen är märkbart långsammare än hos till exempel OnePlus 7T Pro.

Senaste Android med trevliga tillägg

Motorola One Hyper kommer med senaste versionen av Android (10). Gränssnittet ligger nära original-upplevelsen Google erbjuder med Android. De få funktioner som adderats tillför faktiskt något. Exempelvis kan kamera och ficklampa snabböppnas genom en knyck med telefonen. Enhandsläget som krymper hela gränssnittet och förenklar användandet av denna stora telefon förtjänar också plus i kanten.

Uppdateringar var länge en styrka hos Motorola, men har på senare år tyvärr hamnat på dekis. Kanske på grund av att processen blivit mer krävande till följd av alla modeller som släppts. Motorola One Hyper kör fortfarande decembers säkerhetsuppdatering när detta skrivs, vilket sätter ett frågetecken kring säkerhet och livscykel för modellen.

Batteritid som inte gör någon besviken

Kombinationen av ett stort batteri på 4000 mAh och mindre krävande specifikationer skvallrar om bra batteritid. Antagandet visar sig stämma då Motorola One Hyper utan problem överlever mitt ganska intensiva dagliga användande med runt 30% till godo i slutet av dagen. Vid mer sparsmakat nyttjande gissar jag att det går att få ut uppemot två dagar.

Laddningstiden är det heller inget fel på - tack vare effektiv snabbladdning går det att maxa batteriet på under en timme med medföljande laddare. Trådlös laddning får vi dock klara oss utan, vilket är mer regel än undantag när det kommer till modeller i den här prisklassen.

Godkänd hårdvara

Motorola One Hyper är kanske inte den mest kraftfulla telefonen på marknaden, men prestandan räcker gott och väl till de flestas vardagliga användande. På insidan återfinns mellanprocessorn Snapdragon 675, 4 GB RAM och 128 GB lagringsutrymme som dessutom kan utökas med ett minneskort på upp till 1 TB.

Den 6,5 tums LCD-skärmen med full HD-upplösning ligger som väntat en bit efter de bästa OLED-skärmarna när det kommer till färglyster och svärta. Därmed inte sagt att One Hypers skärm är dålig. Snarare tvärtom, det finns många andra modeller i det här prisintervallet som har sämre skärmar och lägre upplösning. Däremot hade en högre maximal ljusstyrka varit önskvärt för att stå emot skarpt solljus bättre. Autoljusstyrkan lämnar också en del i övrigt att önska och hade mått bra av en optimering.

Frysningar stör helhetsintrycket

I det stora hela har Motorola lyckas väl med optimeringen och One Hyper har mestadels rullat problemfritt. Jag har dock under min testperiod upplevt några mindre frysningar och oväntade appkraschar. Främst när jag kört många appar samtidigt. Vid två tillfällen har även selfiekameran fastnat i utfällt läge under en tid. Om det beror på dålig optimering av appen som används (i det här fallet Snapchat och Instagram) eller mjukvaran låter jag var osagt. Troligtvis kan en del av dessa problem åtgärdas eller förbättras genom uppdateringar. Det stör dock naturligtvis helhetsintrycket något.

Fungerar utmärkt som bärbar underhållningsenhet

Tack vare sin stora skärm lämpar sig One Hyper väl som portabel medieenhet. Exempelvis Netflix och Spotify fungerar utmärkt. Hörlursporten är också välkommen när batteriet i de trådlösa lurarna tagit slut. Dolby Audio stöds också, vilket gör att ljudbilden kan finjusteras efter smak. Det här fungerar bra i hörlurarna, men jag märker ingen skillnad på den inbyggda högtalaren. Troligtvis beror det på att det är en monohögtalare som placerats i telefonen. Den bjuder i övrigt på klart och högt ljud, men dess placering är en nackdel då det är enkelt att av misstag blockera den.

Är du gamer finns det bättre lämpade telefoner, men med tanke på prestandan gör One Hyper inte bort sig. Det går inte alltid att köra på högsta grafik, men allt jag testat är definitivt spelbart.