Test: Sennheiser IE600 - länge leve tysk ingenjörsanda

Introduktion

Ärligt talat, jag älskar att såna här hörlurar fortsätter göras. Rent mobila lurar för musikfrälsta konsumenter som går rakt emot trenden av trådlöst, brusreducering och gimmicker (nåväl, IE 600 har kanske en gimmick som vi kommer in på senare..) i förmån för ren och skär ljudåtergivning, skulpterad på en grund av banbrytande teknisk utveckling. Lite som BMWs M-division i en värld av grön elektrifiering. Tacka vet jag tyskarna! Må de aldrig lägga av, iallafall inte med highend-hörlurar som till skillnad från M-bilar faktiskt kan ge ifrån sig ett riktigt bra ljud utan koldioxidutsläpp och EU-regulationer.

Jag svamlar. IE 600 alltså!

I kartongen

Paketering/emballaget för IE 600 lägger sig - lämpligt nog - precis mellan IE 300 och IE 900 i utförande och mängden accessoarer.

Du får liksom IE 900 med en komplett uppsättning öronadaptrar i olika storlekar, inklusive varianter i skum (som jag kom att föredra) och en extra avtagbar hörlurskabel med en 4,4 mm balanserad kontakt i ena änden. Dock ingen tredje kabel med en balanserad 2, 5mm-variant den här gången.

Du får också ett rengöringsverktyg, putsduk och ett slitstarkt hardcase med ficka för extra kabel eller adapter.

Design, kvalitet & komfort

Sett till form och ergonomi är IE 600 identiska sina syskon IE300 och IE900. Inget negativt med det, då dessa är bland de absolut bekvämaste in ear-lurarna jag haft i öronen.

Det tar ett tag att vänja sig vid att dra kabelfästet bakom öronen och hitta rätt vinkel, sedan kan du med lätthet ha dem i flera timmar utan att ens märka av dem. De är små, diskreta och t om ganska snygga där de sitter i öronen.

En betydande skillnad är valet av material. IE 300-höljena är i komposit medan de på IE 900 är precisionsfrästa ur solid aluminium.

De högteknologiska höljena hos IE 600 får dock storebror att verka konventionella i jämförelse. Här har man istället använt en exklusiv, amorf metallegering (kallad AMLOY-ZR01) som ur pulverform 3D-printas lager för lager till exakt skepnad och påstås vara både extremt korrosionsresistent och 3 gånger styvare än höggradigt stål. Efter maskinbearbetningen ytbehandlas höljena för hand för att uppnå optimal finish och lurarna får till följd en unik estetik.

Det är nya tekniska innovationer som möjliggjort att detta material kunnat användas för detta ändamål. Andra användningsområden har b la varit - hör och häpna - i borrhuvudena på NASA:s Mars-fordon! Även inom medtech är materialet intressant, vilket kan förklara varför Sonova (den nya ägaren av Sennheisers produktavdelning på konsumentsidan, som annars specialiserar sig på hörselhjälp) valt att använda det.

Har man valt materialet p ga nytta eller marketingvärde och skrytfaktor? Troligtvis det sistnämnda - men låt säga att den som köper IE 600 åtminstone får något riktigt fräckt för sina pengar, kan njuta av dem livet ut och knappast behöver oroa sig för repor (som jämförelse fick mitt testexemplar av IE 900 pyttesmå kantmärken bara av några veckors normal användning).

Funktionalitet

Detta går snabbt. Du kan ta av kabeln på IE 600 och det sitter en liten resonansdämpare vid split-sektionen som du kan dra upp mot nacken för att motverka mikrofonieffekt.

That's it. Inga trådlösa anslutningsprocedurer, inga touchkontroller att memorera och ingen jäkla app som buggar och tar 40 min på sig att hämta hem ny firmware. Hallelujah! :-)

Ljudkvalitet

Förväntningarna är naturligtvis höga när det är dags att utvärdera ljudet i IE 600, inte bara för att priset är så pass saftigt utan också för att jag var så förtjust i IE 900 före dem.

För audiofilerna lär det mest intressanta vara hur mycket av ljudet i den extrema 900-modellen du får här för lite drygt halva (!) priset. Med viss reservation för att jag inte kunnat jämföra de två direkt, är svaret: mycket!

Åtminstone på ren teknisk merit. IE 600 för direkt tankarna till storebror med sin oerhörda upplösning och närmast obefintliga färgning av ljudet, i synnerhet i de höga frekvenserna. Även otränade öron kan direkt höra skillnaderna i detaljering, dynamik och rymd jämfört med även de bästa trådlösa propparna t ex Sennheisers egna Momentum True Wireless 3. Samtidigt är basen både bestämd och djup när den behöver vara det.

Men med såhär hög upplösning ställs också krav på vad som matas in för att ljudet ska kunna visa sin fulla prakt. Med mobilen och mindre väl mastrad musik kan IE 600 låta lite kliniskt och oinvolverande. Ur min Macbook Pro M1 max (med det nya, uppgraderade hörlurssteget) och högkvalitativa inspelningar blommar ljudbilden ut mer och riktiga HiFi-entusiaster får troligtvis ut max av IE 600 med en dedikerad musikspelare.

Förutsatt idealförutsättningar är klangen i IE 600 ändå lite åt det torrare hållet jämfört med de varmare IE 900. Det är varken direkt bra eller dåligt i mina öron utan hänger på tycke och smak. Gillar du ett mer "tekniskt" ljudideal kan IE 600 rent av tilltala dig mer än IE 900.

Att detta är ännu en ingenjörsteknisk prestation av Sennheiser är det hursomhelst ingen tvekan om.

Slutsats

Ett ord sammanfattar IE 600 bättre än något annat; precision. Inte bara i design, tillverkning och toleranser utan även i ljudåtergivningen. Om Porsche hade byggt hörlurar hade det förmodligen resulterat i något sånt här.

Är de för alla? Nej. Bara de facto att de inte är trådlösa (duuh...), helt saknar ljud/volymkontroller och inte isolerar i närheten så bra på tåget som ett par gedigna ANC-proppar säger en del om vilken målgrupp de är tänkta för.

Detta är heller inte lurarna för dig som letar efter ett varmt och gosigt ljud att slappna av i soffan till gamla monoinspelningar med. Vill du däremot ha en supertysk approach till ultra-högupplöst highend-ljud, till ett betydligt mer åtkomligt pris än IE 900 och dessutom i en mer slittålig och högteknologisk förpackning, då har du kommit rätt.