Test: Sennheiser Momentum 4 - batterichamp med utmärkt ljud!

Introduktion

Lite backstory. De första Sennheiser Momentum släppes 2012 och kom som en frisk fläkt i ett produktsegment (då) dominerat av plastiga designerlurar med färgglad rapper-branding och mindre (oftast minimalt) fokus på ljudkvalitet. Momentum var kabeldragna och hade inga av de smarta funktionerna vi är vana vid nu, men stod verkligen ut i mängden med sin mogna styling och varma, silkeslena ljudbild. Jag minns att jag älskade dem!

Uppföljaren (som senare kom i trådlöst ANC-utförande) var jag inte lika positiv till, men generation 3 fann jag ändå klart underhållande trots att party-klangen kanske inte var särskilt korrekt. Det var för övrigt en av de allra första lurarna jag recenserade här.

Hursomhelst - efter en ovanligt lång väntan har äntligen nya Momentum 4 landat. De nya lurarna lovar inte oväntat klassledande ljud men också mäkta imponerande batteritid. Och du har säkert noterat att de påminner betydligt mer om lurarna från Sony & Bose till utseendet än tidigare. Är det också en indikation på att Sennheiser äntligen menar allvar vad gäller brusreduceringen...?

Häng med mig när jag (som vanligt) totalt ignorerar Prisjakts riktlinjer för antal tecken per stycke och djupdyker i Sennheisers nya trådlösa toppmodell!

I kartongen

Till skillnad från föregångaren som kom i ett mjukt förvaringsfodral levereras Momentum 4 i ett ordentligt resecase av resår/textil.

Inuti hittar du en analog signalkabel med vinklad plug på mottagaränden (det går att använda lurarna med kabel utan batteri), en ovanligt - och välkommen - lång laddkabel jämfört med många av konkurrenterna och, hör och häpna, en flygplansadapter.

Bra på tillbehörsfronten med andra ord. Men dessa förbaskade USB-A kablar som alla tillverkarna envist fortfarande håller fast vid. Vi vill ju ha USB-C i båda ändar!

Design, kvalitet & komfort

Jag kan absolut se hur somliga fans av Momentum 3 och dess föregångare känner sig lite snuvade i om Momentum 4. Ty medan tidigare generationer följt ett karakteristiskt, retro-inspirerat uttryck med fina material som läder och borstad metallbygel är de nya lurarna en klart mer 'funktionell' historia som drar mycket mer åt Sony/Boselägret än mot lyxlurarna från B&O och B&W.

Själv gillar jag faktiskt utförandet. Lurarna ser bra ut på huvudet och det vissa säkert anmärker på som anspråkslöst och lite tråkigt ser jag som ett par självsäkert avskalade lurar, som gör hommage till Sennheisers klassiska HD 500/600-modeller samtidigt som man väver in designelement från inear-versionerna i Momentum-familjen. Simpelt, men raffinerat. Även om materialen till största del är syntetiska (läs: plast) känns lurarna både mer ergonomiska och mindre fragila än sina föregångare. Lyxkänslan dock, den uteblir - dock har det resulterat i ett lägre startpris än för toppmodellerna från Sony, Apple och B&W.

Komfortmässigt klassar jag Momentum 4 som väldigt bra. Lurarna är måhända inte fullt så fjäderlätta och rymliga runt öronen som Sony XM5 och Bose QC35/45, men det har inte haft någon negativ påverkan för min del och den vikt de har är väl balanserad med alldeles lagom tryck runt huvudet. Mot Airpods Max upplevs Sennheiser återigen mindre rymliga och luxuösa runt öronen, men är också betydligt lättare - vilket märks av särskilt när du börjar röra på nacken.

Eftersom de syntetiska kuddarna (likt med Sony/Bose) snabbt blir svettiga runt öronen vid motion och lurarna saknar IP-rating rekommenderar jag inte att du tränar alltför hårt med dem, men för låg-medelintensiv gymträning fungerar de bättre iallafall för mig än Bose och mina tidigare Sony XM4, framförallt för att de sitter lite stadigare på mitt huvud.

Lurarna viker inte ihop vid bygeln som tidigare utan istället vrider kåporna plant (åt rätt håll, thank god!), vilket ger en relativt smidig profil för transport i t ex ryggsäck och portfölj. För den nyfikne är fodralet större än det för Bose QC45, men klart mindre än det för B&O HX.

Funktionalitet

Föregångaren Momentum 3 bockade av i princip alla funktioner jag ville ha i mina lurar vid testtillfället och lyckligtvis gäller detsamma här, dock självklart med en del tech-uppgraderingar.

Den mest märkbara är att man bytt ut volym- och playbackknapparna mot en väl tilltagen touch-pad på högra kåpan. Varningsflagga för somliga, men i själva verket hör touch-funktionaliteten till de bättre. Volymjusteringen tar lite tid att vänja sig vid, men responsen är nästan omedelbar och gränssnittet är till övervägande del väldigt simpelt att använda.

Brusreduceringen har uppgraderats till "Hybrid Adaptive ANC", precis som hos in ear-modellen Momentum TW3. Det innebär kort att lurarna automatiskt kan anpassa brusreduceringen efter förändringar i omgivningen. Med denna senaste tekniken kommer självklart även ett Transparency-mode.

Lurarna möter Bluetooth 5.2-standarden med stöd för aptX-adaptive, för den bästa och mest sömlösa signalöverföringen med Androidenheter. Apple-enheter strömmar över AAC som vanligt. De stödjer multiparkoppling så att jag kan vara kopplad till både min Macbook och mobil samtidigt - STARKT plus för mig då jag nyttjar detta dagligen.

Ljudkvalitet

Oh, yes...!

Nåväl, likt de flesta andra trådlösa ANC-lurar är basen väl svulstig ur kartong för min smak. Förvisso utan att blöda in i mellanregistret (hrrm Sony hrrm) men det första audiopurister bör göra är att ladda ner appen, gå in i equalizern och dra ner bas-slidern till minimum (-6dB). Sen är det bara att njuta. Låt, efter låt, efter låt.

Ty i samtliga andra aspekter är detta helt enkelt lysande och riktigt spelglada, trådlösa hörlurar. Klangbalansen i övrigt är i princip 'on point'; med en öppen och klangrik ljudbild där mellanregistret är oforcerat men distinkt framträdande i klassisk Sennheiser-manér och där diskanten är luftig och livlig utan minsta hårdhet. Och detaljupplösningen är betydligt bättre än priset indikerar

Mot Sonys och Bose lurar är Sennheiser avgjort en mer transparent och finkalibrerad musikförmedlare. Detaljnivån är också ett markant snäpp upp från B&O HX. Mest tid har jag dock lagt på att jämföra mot Airpods Max och medan Apples lurar också har en detaljrik och väl sammanhållen ljudbild, har Momentum en värme, dynamik och ett tredimensionellt djup som Max inte når upp till. Momentum 4 är, helt enkelt, ett steg närmare ren HiFi-lyssning!

Det var längesen jag hade såhär roligt med ett par lurar och spenderade så många sena timmar med att nörda ner mig i mitt musikbibliotek. HiFi-album från Patricia Barber, Yosi Horikawa, Avishai Cohen, Pink Floyd, Kari Bremnes och Melody Gardot har fått gå varma och ofta för ljudåtergivningen tankarna till HD 650... fast med en betydligt mer fullblodig och djupgående bas. Inget dåligt betyg!

Basälskare å andra sidan lär fröjdas över tuningen direkt ur kartong, men sägas bör att även när jag gymmat eller vart på party-humör kände jag aldrig behovet att ställa basen norr om -2dB.

Mikrofonen är en enklare MEMS-historia (mikrofonchip) och helt okej, men inte super. Din röst låter högt och tydligt vilket är positivt, men låter också lite mer distat än B&O H95 och Airpods Max. Sony XM5 har jag tyvärr inte kunnat jämföra med.

ANC-prestanda

Momentum 4 levererar övervägande goda isoleringsegenskaper i praktiken, som kommer att tillfredsställa de allra flesta. Den uppdaterade, adaptiva funktionen gör oftast ett bra jobb och vill man ha absolut högsta möjliga 'bredbands'-reducering konstant går det att ställa in manuellt. På maxläget hörs ett svagt, svagt brus men inte alls lika framträdande som med Bose QC45 och helt ohörbart med musik igång.

I nivå med QC45, Sony XM4/XM5 och Airpods Max vad gäller ren maximal dämpning är Sennheiser fortfarande inte, så om du verkligen ställer särskilda krav på bullerreducering (t ex för frekventa flygresor) är det däråt du bör kolla.

Transparency-läget är som väntat en av nyheterna. Det gör jobbet när du bara snabbt vill höra vad som försiggår, men jämfört med Airpods Max (som är nästan otäckt bra här och i en klass för sig) upplevs Sennheiser mycket burkigare och mindre autentiska, med ett konstant elektroniskt sus i bakgrunden.

Batteriprestanda

60 timmar, med ANC igång. BAM.

Det, damer och herrar, är nästan dubbelt så lång batteritid som Sony WH-1000XM5 erbjuder och nära tre gånger mer än vad jag får ut av mina Airpods Max.

Det näst bästa jag provat på detta område är Bang & Olufsen H95 (test på G...) och då är det fortfarande 20 timmars underläge mot Sennheiser...!

Så pass lång batteritid innebär inte bara längre lyssning och färre olägenheter för användare som använder sina lurar hela dagarna långa, det innebär också potentiellt mindre slitage på batterierna. Vilket i sin tur bör ge längre livslängd. Om Sennheiser bara hade gjort kuddarna utbytbara skulle Momentum 4 passera som ett riktigt miljömedvetet köp!

Slutsats

Sennheiser har tänkt om sina Momentum overear och släppt ett par lurar med ett relativt attraktivt pris, som kanske inte ser ut eller känns så märkvärdiga vid första anblick men som snart visar sig vara inte bara de bästa Momentum hittills, utan snudd på de ideala trådlösa lurarna för musikentusiaster.

Med ljudkvalitet och batteritid som överträffar samtliga av konkurrenterna i prisklassen och en underskattad, men utsökt mix av form/ergonomi och funktion hoppar Momentum 4 upp som mina nya favoriter i det trådlösa ANC-segmentet.

Har du extra höga krav på brusreducering, samtalsljud och värdesätter premiumkänsla då finns det ännu bättre alternativ. Men de kostar sannolikt också mer. Och i kombinationen portabel, trådlös HiFi-lyssning och rekordlång speltid får de alla vackert underkasta sig Momentum!