Test: Sony A95K - en klar fullträff

Vi börjar med ett betyg

Sony Bravia XR A95K är, utan överdrift, den bästa TV jag någonsin fått nöjet att använda. Det är även en av få elektronikprodukter min bättre hälft på gravaste allvar frågat om vi verkligen varit tvungna att returnera (det var vi).

A95K är i mångt och mycket uppföljaren till fjolårets kritikerrosade A90J och en av Sonys toppmodeller i år. Den kostar ofantligt mycket. Närmare 34 000 kr för 55-tummaren jag testat (eller 45 000 kr för 65-tums-varianten). Men är det bästa möjliga bild för de allra flesta scenarion man vill åt och har pengarna att lägga är det inget tvivel om att A95K står som ett otroligt starkt alternativ.

Låt oss gå in lite närmare på varför.

Ett ovanligt yttre

Det första som slår en gällande utseendet hos A95K är stativet, eller foten. En bastant plast- och metallplanka varvid själva TV:n kan fästas antingen bakom eller framför. Fästs TV:n bakpå foten står panelen spikrakt uppåt, medan den vid fästning frampå foten istället får en svag lutning bakåt. Oavsett vilket håll TV:n placeras åt ser foten - sitt lite futuristiska utseende till trots - efter ett par veckors användning faktiskt förvånansvärt trevlig ut. Även om den givetvis tar upp en del plats.

Lite dumt är däremot att det inte finns plats för någon soundbar oavsett åt vilket håll TV:n monteras (mer om ljudet snart!). Positivt är dock att foten gör att TV:n står ovanligt stadigt. Värt att notera är att TV:n givetvis också går att väggmontera om man önskar göra det.

En panel som heter duga

Själva TV:n består i grund och botten av en 4K QD-OLED-panel från Samsung (Sony tillverkar inte egna OLED-paneler). Här står OLED-delen av skärmen för bakgrundsbelysningen medan QD-tekniken (Quantum Dot) hanterar själva färgerna. En kombination som teoretiskt sett gör det möjligt att skapa en mer ljusintensiv bild jämfört med vad en vanlig OLED-panel klarar av. Detta samtidigt som färghanteringen blir väldigt precis.

Här är det svårt att säga annat än att ovanstående stämmer väl in på A95K. Bilden är överlag ohyggligt kontrastrik. Färger är levande utan att bli överdrivna och svärtan är, ja, svart. Visas en svart bild är det omöjligt att veta om TV:n är av eller på.

Det allra bästa med hela bildupplevelsen är dock att allt bara ser rätt ut. Jag har inte lyckats irritera mig på varken eftersläpningar, blooming, uniformitet i bild, färg eller ljusstyrka, lagg eller egentligen något alls. Vilket jag annars är ganska bra på att göra. Irritera mig på småsaker alltså. Jag vill även påstå att TV:n är ovanligt effektiv när det kommer till att motverka reflektioner från t.ex. fönster och andra ljuskällor.

Operativsystem och inkopplingsmöjligheter

På insidan är det Google TV tillsammans med Android 12 som gäller. Samma variant som på de flesta andra av Sonys nyare TV-apparater. Till skillnad från lillkusin X93K som jag testade för ett tag sedan upplever jag hos A95K inget lagg eller annan irritation när det kommer till att traska runt i menyer och göra inställningar. Utan allt flyter på som det ska. Konstigt vore förövrigt annat med tanke på priset.

Bakpå TV:n ges möjlighet att koppla in upp till fyra HDMI-källor, varav två stycken har stöd för HDMI 2.1 där den ena också agerar eARC-kontakt. Här hade det absolut varit trevligt med ytterligare någon 2.1-port.

Med TV:n följer två fjärrkontroller. En Bluetooth-variant och en klassisk IR-dito. Personligen gillar jag Sonys nya fjärrkontroller. Både sett till design och funktionalitet. Det är även trevligt att knapparna är bakgrundsbelysta. En subtil sak kanske. Men något som ändå ger hela kvalitetskänslan en liten skjuts uppåt. Bluetooth-kontrollen har även stöd för röststyrning, något som faktiskt fungerar riktigt bra för att starta en viss app eller ett visst programinnehåll.

Formatstöd och uppskalning

A95K har överlag visat en fantastisk bild oavsett vilket material jag kastat mot den. Ser man till bildtekniker finns stöd för HLG, HDR10 och Dolby Vision. Däremot inte för HDR10+ eller Dolby Vision IQ. Huruvida detta spelar roll är troligen upp till användarens specifika krav. För min del anser jag att Sonys XR-bearbetning av bilden ändå skapar en mer än fullgod upplevelse.

Den inbyggda uppskalningen för mer lågupplöst material är för en gång skull också ovanligt bra. Något som, bortsett från de faktiska uppskalningsteknikerna, troligen påverkas en hel del av den goda konstrasten och svärtan. Jag skulle vilja säga att samma tema som tidigare lyser igenom även här, nämligen att det bara ser rätt ut.

Med eller utan kamera

En annan intressant, om än inte jättenödvändig, detalj är den lilla kamera Sony skickar med TV:n. Kameran är helt valfri att använda och fästs högst upp på TV:n där den kan nyttjas både för videosamtal samt för att läsa av rummet och göra automatiska bildoptimeringsinställningar.

Även om kameran gör ett okej jobb att anpassa bilden skulle jag säga att man trots allt klarar sig alldeles utmärkt även utan den då bildkvalitén i mitt tycke mår bäst av någorlunda fasta inställningar. Men en intressant, och hyfsat välfungerande, extradetalj för den som gillar automatiska inställningar är kameran allt.

Törs jag säga fenomenalt ljud

För ljudet använder TV:n Sonys egenutvecklade teknik kallad Acoustic Surface Audio+. I korthet går det ut på att TV:n, istället för att vibrera högtalarmembran, vibrerar delar av själva bildytan i syfte att skapa ljud. Det låter lite smågalet och det är det också. Ljudet tekniken producerar är dock rent av fantastisk i jämförelse med nästintill allt annat TV-ljud jag lyssnat på.

Den totala uteffekten från Acoustic Surface-tekniken är 40 watt (20 + 20). Adderat till detta finns två små baselement på 10 watt vardera. Tillsammans lyckas denna 60 watt-kombination med konststycket att få mig att ifrågasätta om det verkligen behövs någon soundbar eller annan ljudanläggning till TV:n.

Vill du ha ordentlig bas och ett större ljud är svaret definitivt fortfarande ja. Men nöjer man sig med ett klart och tydligt ljud som trots allt fungerar alldeles utmärkt för TV- och filmtittande kommer man ovanligt långt med de inbyggda högtalarna.

En kul extradetalj är också att TV:n kan agera centerhögtalare om man väljer att koppla den till en receiver. Sett till ljudformat finns stöd för bland annat Dolby Atmos och DTS. Surroundupplevelsen är okej för vad TV:n har att jobba med och men det är främst ljudkvalitén som imponerar.

Vad är dåligt då?

Överlag finns det egentligen inget som är riktigt dåligt med A95K. Allt bara fungerar. Bilden är kanon, ljudet är också kanon och användarupplevelsen är bra.

Är det något TV:n saknar är det stöd för specifika bildsynkroniseringstekniker för spel, såsom G-Sync och Freesync. Det finns även TV-apparater där så kallad input-lag är lägre. Men så länge du inte har extrema krav när det kommer till spelande skulle jag säga att TV:n ändå fungerar utmärkt med de senare generationernas spelkonsoler.

Även om det nödvändigtvis inte är något negativt är det också värt att nämna att TV:n med sina cirka 40 kg är lite ovanligt tung. Något som mycket tillskrivs foten som själv står för nästan hälften av vikten.

Om man inte vill lägga 34 000 kr på en TV?

Sett till bildpanelen använder A95K som sagt en Samsung-panel. Dessutom samma variant som återfinns i Samsungs egen TV, S95B. Vill man komma ned ”lite” i pris (10 000 kr) är det absolut värt att ta en titt på denna variant som är snarlik när det kommer till det mesta. S95B är teoretiskt också lite vassare för spel då den har stöd för både G-Sync/FreeSync samt erbjuder något lägre input-lag jämfört med A95K.

A95K har däremot, och med all rätt, blivit prisad lite extra för den inbyggda bildhanteringen samt inställningsmöjligheterna för den som önskar justera bilden ännu mer i detalj. Även om S95B har en högre ljusstyrka på pappret ska den faktiskt upplevda ljusstyrkan hos A95K vara i stort liknande och i vissa fall till och med lite vassare än hos S95B. Däremot handlar det som sagt om extremt små skillnader.

Annat som kan vara värt att överväga i just slaget mellan dessa specifika modeller är att Sonys variant har en kraftigare kylningslösning för panelen, vilket teoretiskt förlänger livslängden då TV:n inte blir lika varm. Samsungs variant använder även deras eget operativsystem Tizen OS. Något åtminstone jag sätter en bra bit efter Google TV när det kommer till smidighet och upplägg.

Ytterligare en konkurrent att ta en titt på när man ändå är uppe och nosar i denna prisklass är LG:s uppföljare till sin C2-modell, LG OLED G2. En TV som också fått väldigt fina recensioner.