Test: Sony HT-A7000 - maxad soundbar med maxat pris!

Introduktion

Med Sennheisers helt utsökta Ambeo Plus avverkad är det dags för Sonys värstinglimpa och dess tillbehör att ta över rampljuset i vardagsrummet.

Vad gäller tillbehören - dvs subwoofer och bakhögtalare - kommer du några tusen billigare undan med den simplare SA-SW3 subwoofern och RS3-satelliterna. Men sånt snåleri håller vi inte på med här, serru.

Sonys "Håll käften"-system (och det som utvärderas här) nyttjar istället den större SA-SW5-subwoofern med 300W inbyggd förstärkare och ett 7-tums framåtriktat baselement (+ ett passivt nedåtriktat) samt de trådlösa bakhögtalarna RS5. Ordet "tillbehör" är nästan nedvärderande då dessa är kapabla pjäser redan för sig själva, med sina 2,4 kilo, 90W effekt styck och flerelements-konfigurering inkl ett uppåtriktat "Atmos"-element. Samt förmåga att spela på inbyggda batteriet i upp till 10 timmar. Super om du vill slippa kabeldragning helt och hållet. De kan dock inte användas separat som multiroomhögtalare, likt du kan med Sonos lösningar, utan enbart bakre/supporthögtalare.

Hela systemet är såklart optimerat för filmkvällar med Dolby Atmos/DTS-X, men även särskilt framtaget för att maximera 360 Reality Audio (motsvarande Sony-framtagna standard för objektbaserat surroundljud till musik), om du har möjlighet att streama detta via t ex Tidal eller Deezer.

Kostnaden för alltsammans? Söker fram på prisjakt 15000 för soundbaren, 8000 för RS5orna och 6000 för SW5-subben... så nästan 30 000 kronor totalt.

Wowawuwa! Då åker bannemej storpojke-testhatten på!

Uppackning & Installation

Själva limpan levereras komplett med kablage (inkl en "Center mode"-kabel för kompatibla Bravia-TV apparater), fjärr, batterier och väggfäste.

Att installera Sonys system är enkelt. Ström till sub och ström (eller ingen ström, om du laddat dem först) + ON-knapp på SW5. Till limpan är enda utmaningen att identifiera rätt HDMI-port, som dels sitter lite konstigt placerad och med något svåra indikationer - iallafall om man står framför limpan lutad över med vy upp-och-ner. Får du panik för att du inte får upp något HDMI-gränssnitt? Då har du säkert fel port. Jag talar absolut inte av egen erfarenhet (visslar).

På baksidan hittar du b la en optisk ljudingång, en analog 3,5mm ingång, 2 HDMI-ingångar och en HDMI-ut för passthrough. Och du kan passera vidare en HDMI 2.1-signal till TV:n t ex om du har en PS5. Kanon.

Eftersom du får upp inställningsassistenten i TV:n behöver du alltså inte ladda hem någon app, vilket kan kännas befriande. Jag hade dock föredragit mer funktionalitet i appen som finns (mer om den senare), så slipper du avbryta din film för att göra snabba inställningar.

Soundbaren använder inbyggda mic:ar för självkalibrering (som du alltid bör göra det första du gör). Koppla bara in de komponenter du vill använda och soundbaren gör automatiskt en mätning av rummet för alla tillgängliga enheter. Snabbt går det också.

Dock verkar inte systemet ta hänsyn till vart i rummet du faktiskt är placerad, så jag kände att jag själv ville balansera nivåer på satelliter och sub manuellt efter gehör, testton och en dB-mätare på telefonen. En nackdel här för den som vill ställa in systemet själv är att du inte kan göra delvis manuella justeringar i nivåer & avstånd via HDMI-gränssnittet. Det är helmanuellt eller helauto som gäller och jag hade gärna sett mer omtanke här. Lyckligtvis sparas de manuella inställningarna även om du kör om autokalibreringen.

Kvalitet & Design

Å ena sidan ser HT-A7000 väldigt seriös ut med sin minimalistiska, högblanka anspråkslösa silhuett och respektingivande storlek (du bör definitivt ha en TV på 65 tum eller mer, samt mäta så du har plats undertill om du inte kör väggmonterat!) men den gör heller inga försök att charma och högtalarkonfigureringen syns kanske lite väl tydligt genom gallret kan jag tycka. Den gör inte inredningen några tjänster likt Ambeo Plus, Bose Soundbar 900 eller Sonos ARC i skönhetstävlingen, men känns iaf väldigt solid.

Det sistnämnda gäller även sub och satelliter. SW5:orna matchar inte riktigt design- & materialmässigt utan liknar mer en större Google Nest Audio i cylinderpaketering, men de känns klart premium och eftersom det inte finns några element på baksidan kan de placeras tätt intill väggen/hörnen. Det finns ett skruvfäste på baksidan bakom en lucka också om du vill väggmontera dem utan hylla. Bra!

Den fula ankungen i sammanhanget är definitivt fjärren, som är en synnerligen plastig och ocharmig historia. Till vad som ändå är flaggskeppsmodellen hade jag gärna haft något mer premium att klicka runt på, liknande vad du får med Ambeo.

Funktioner & Användarvänlighet

Sony gick all-in med spec-sheeten. Här stöds typ alla ljudformat som finns för film inkl standard- & HD-kodekar från Dolby Digital ända upp till DTS-X och Dolby Atmos (såklart...). På musikstreaming-sidan finns stöd för allt upp till DSD över USB-digitalingången, Airplay 2 & Chromecast och Spotify Connect. Som nämnts stöds även HDMI 2.1 passthrough för gamers. Röstassistent finns och där är det Alexa som gäller.

Enda nackdelen (som literally ingen på jorden lär bry sig om) är att Sony likt med lurarna bortsett AptX-stöd i förmån för sitt egna LDAC-kodek - som är instabilare men erbjuder Bluetooth-streaming av högupplöst ljud. Limpan har heller ingen SUB-OUT anslutning som Sennheiser har, om du vill använda en hembiosubwoofer från annat märke.

På processing-fronten har Sony i vanlig tur och ordning ett gäng marknadstermer för olika virtuella förbättringstekniker och uppskalning. Det mesta är ointressant men värt att nämna är "Immersive Audio Enhancement" som ger en klart förbättrad inlevelse vid film (och är obligatorisk på "Cinema"-läget).

Råkar du också ha en Bravia-TV som använder ljudpanelen som högtalare kan du synka ihop den med soundbaren via en dedikerad kabelingång - då ska du kunna uppnå en extra precis ljudbild med innehållet på skärmen.

Night mode finns också på plats med ett snabbt tryck på fjärren. Tack (hälsar grannarna).

På tal om fjärren fungerar inte volymknapparna för "Bass" för mig - varken med eller utan subben ikopplad. Oklart om detta är ett problem med enbart min test-enhet.

I mina hörlurstester brukar jag ge Sony bra cred för att det finns så mycket bra funktionalitet i mobilappen. Tyvärr är det inte samma app du använder för att styra soundbaren, utan istället får du den som heter "Music Center". Logik much?

Här kan du förvisso ändra ljudlägen (mellan t ex Cinema, Music, eller Automatisk) och ljudnivån från subwoofer och satelliter vilket kanske är det viktigaste - men du kommer inte åt kalibrering eller inställningar för 360 reality audio (om du vill använda det) och det finns inga EQ-möjligheter alls, varken i app eller i det TV-baserade gränssnittet. Det känns som att man "kapat" någon annan Sony-avdelnings app, skamset tryckt in lite inställningar och sen stannat där. Lite av ett hafsjobb, kan jag tycka och användarvänligheten blir således lite lidande.

Ett annat frågetecken är att val av Sound modes inte är tillgängliga varken när jag streamar via Qobuz/Chromecast eller Apple Music/Airplay. Hm.

Ljudkvalitet - film

Jag börjar med att utvärdera limpan för sig själv, utan sub/satelliter och direkt efter autokalibrering. Sett till hur ljudbilden uppfattas sträcka sig ut över frontväggen och lite åt sidorna presterar A7000 genomsnittligt i mina öron, varken bättre eller sämre än jag förväntar mig från en soundbar (men där Sennheiser Ambeo stod ut som ett klart och helt överlägset undantag). Men är du som jag van vid stora hembioanläggningar med 5-9 stora dedikerade högtalare placerade i ett rum (goda tider...) är det inget oväntat.

Som väntat av storleken och dedikerade lågbaswoofers är basåtergivningen hyfsat bra. Öppningsscenen i "Blade Runner 2049" låter relativt storslagen men självklart saknas de djupare oktaverna du får från en separat subwoofer.

Därmed lämnar jag det där och går vidare till att plugga in den trådlösa SW5-subwoofern samt RS5-satelliterna i nästa steg och kör rumskalibreringen på nytt. And now we're talking!

Nu börjar det likna något. Den resulterande Atmos-ljudbilden är storslagen, åt det varma hållet (i att diskanten känns lite tillbakalutad) och Hans Zimmers bastoner i Blade Runner 2049-introt får mig att kasta mig efter volymknappen för att inte skrämma livet ur grannarna. Sennheiser ser definitivt lite svettig ut i ringen mot Sony-systemet, när det väl får spänna sina tungviktarbiceps.

Däremot är ljudet avgjort mer artikulerat och "HiFi" i Ambeo Plus. Det märks i dialogscener (jag brukar köra introt i "Alien: Covenant" som demo) men även i mer intensiva surround-passager där Sennheiser definitivt är luftigare, finkornigare och med överlägsen mikrodynamik. Och jag vågar faktiskt påstå att tysken även vinner på dimensionalitet, för trots mindre storlek och bristen på de fysiska supportkanalerna har öppningsscenen i "Avatar: the way of water" ett mer imponerande 3D-djup med Ambeo.

Det blir helt klart tumme upp för det maffiga hembioljudet Sony-systemet levererar med sub+bakhögtalare och när allt är inställt som det skall, men med hänsyn till totalkostnaden hade jag kanske väntat mig ännu mer...?

Ljudkvalitet - musik

Först och främst - glöm "Immersive Audio Enhancement" till musikuppspelning. Till skillnad från Sennheiser låter Sony inte bra alls när de virtuella 3D-funktionerna används till musik. Åtminstone inte till 2-kanal, jag har inte kunnat utvärdera Atmos-musik via 360 Reality Audio då det inte stöds av mina streamingtjänster (men Sonys demo lät bra).

Jag gillar inte att man behöver göra en manuell åtgärd här för att få bästa upplevelse med både film & musik, Sennheiser gick fint att lämna i auto hela tiden. Men rätt inställt (återigen, börjar bli ett tema?) låter HT-A7000 bra till musik. Inte bra som i "kan ersätta din 2-kanalsstereo variant hyfsat fin från Hifiklubben" men tillräckligt bra enligt förväntningarna och för att vara en soundbar. Spelar man högt börjar det dock låta boomboom om subwoofern och man kan inte ställa in den precist nog i ljudnivå för att få en perfekt integrering. Whatever, är du audiofil sneglar du inte på en soundbar ändå. Eller hur?

ELLER HUR?!

Skulle så mot förmodan vara fallet vill jag nog styra dig mot Sennheiser istället. Inte bara för att Ambeo-processingen är mer 'well rounded' utan för att man återigen märker av skillnaden i upplösning och precision, vilket även påverkar stereobilden/placering av instrument framför ögonen. A7000 i jämförelse låter mer diffus och jag hör tydligt att ljudet kommer från under TV:n.

Jag brukar säga att låter en högtalare bra till musik, då kommer den troligtvis låta bra till film också. Men Sony-limpan får mig att ifrågasätta den principen, då den väldigt tydligt är massivt mer kapabel som hemmabio och eventuellt för Atmos-mixad musik.

Slutsats

Över 30 000 kostar som sagt Sonys värstingsoundbar om du pangar på med premiumpaketet. Det placerar Sony i nivå med de allra dyraste soundbar-systemen på marknaden.

Jag är inte helt såld på gränssnittet, applösningen eller den fy-jädra tråkiga och plastiga fjärren. Premiumkänslan är således inte riktigt där jag vill ha den för ett system av den här kalibern.

Men när det väl kommer till kritan, allt är rätt inställt och systemet får smaka på valfri Hollywoodblockbuster medelst Atmosljudmixbudget motsvarande 10 svenska medelårslöner, då levererar Sony. Alla ni filmentusiaster som är ute efter en modern och platseffektiv lösning (och kanske är villiga att göra lite egna inställningar) kan räkna med ett bioljud av den maffigare sorten - iallafall i soundbarkategorin. Huruvida det är värt priset eller ej, det låter jag vara osagt. Men personligen föredrar jag definitivt Sennheiser Ambeo Plus (+ sub), som förvisso inte är lika bombastiskt omvälvande men istället mer högteknologiskt imponerande och med en tajtare, mer vidöppen och detaljerad ljudbild.

4/5!